Home alone

Det är konstigt hur man fungerar.. när barnen är här är jag trött och arg och när de inte är här är jag trött och ensam.. hm ..
Det sägs att man själv väljer hur ens liv ska se ut att man med tankens kraft kan få saker och ting att bli som man vill mer eller mindre.
Jag tycker att jag är en glad och positiv människa, har alltid varit det och vill alltid vara det, men har nu gått igenom sååå mkt det sista året att jag inte kan stå emot frågeställningen.. vill jag vara mindre lycklig och arbetslös!? eftersom det är det jag är. Konstigt för det enda jag vill i mina tankar är att vara lycklig och ha ett arbete! Hur svårt ska det vara liksom? Visst kan jag vända och vrida på allt och finna lyckan i mkt och arbete har jag väl varje dag, men kanske inte ett som gör det lite lättare att leva och betala de räkningar som ska betalas.
Varför kan man inte bara få vara.. LYCKLIG och inte bara för en liten stund utan att de dagar som är mindre bra då är man ändå lycklig och de andra dagarna är man superlycklig!

Jag kan inte förstå varför det ska vara så enkelt att säga att man förstår hur andra har det även om man inte själv varit i den situation eller om man har varit i samma sits så betyder det inte att man vet hur den andre har upplevt det.

Jag är så evigt tacksam över att jag har de föräldrar jag har och inte minst de vänner som är med mig, no matter what, som bara är ett sms bort, som visar att de bryr sig när jag har det jobbigt men även glädjs med mig när jag har det bra. Ni finns i mitt hjärta 4 ever! I love you I love you