Inte helt oväntat

Vad hade jag trott att han skulle ha förändrats bara för att han hade varit på semester i Thailand,att en munk hade lyckats få honom att komma till insikt.. nej så var det inte, sanningen kom i kapp mig och det gör ont. I min värld finns inte hans sätt att tänka och det jag nu behöver göra, när han sagt att han inte ska ha barnen på bestämda dagar, utan när han vill och när det passar, är att bli tillfreds med det, förstå och acceptera att det än en gång inte kommer att bli som jag trott och därefter leva ett liv som är bäst för mig och mina barn. Satt och funderade en stund här ikväll och då föll tanken på mina barn och hur de egentligen mår utan sin pappa, Natalie har alltid varit pappas tjej och jag vet att hon vill att han ska vara här med oss och det gör ont i mig när jag vet att han inte vill för att han tror att han straffar mig. Funderade på om jag skulle fråga om de ville ringa till honom, men varför ska jag verka bry mig för i min värld så är det nog bäst om han inte hör av sig, inte träffar de om han inte vill göra upp så det blir nån rutin på det. En kära vän sa till mig att nu är det dags att önska honom all lycka och välgång och när jag sagt det tillräckligt många gånger och jag verkligen kommer till insikt att jag gör det, då kan jag släppa honom och gå vidare.. Det är dags för det känner jag för han suger fortfarande energi från mig och jag har inte så mkt till övers.. Det är värt ett försök kan jag känna.